dogmama

blir bara glad att någon läser det jag skriver.
idag har jag haft mina små monster här, hela dagen,'
och dom kan verkligen knäcka en, men ändå mina barnbarn
som jag älskar, men dom tar musten ur en..dessa små skit ungar
kan verkligen ta slut påen'. nog om detta. jag får alltid en inpuls.
att skriva, när det är tyst, och gubben snarkar, vet inte varför. men mina
tankar kommer väl då. när mörkert faller så tappar jag lusten att sova,
så när klockan år vid 5 på morgonen då brukar jag somna inn.
och precis när jag har har somnat, så kommer nästa monster,
våran lilla pallion som är 9 månader, och hoppar på ryggen,och då blir man inte glad.
men han vill leka, men det vill inte jag, så jag puttar ner honom.
och det ska man inte göra, för då har man en som krafsar på en.
han är för söt, men 5 på morgonen är man inte pigg,
men nu ska jag gå och lägga mej, men har svårt att sova med någon som snarkar värre en
timmerstockar, så man lgger väl vaken hela natten, som vanligt. om jag orkar.men tror inte det
för jag är slut körd efter mina barnbarn har varit ,
och det har varigtmett dygn.